Kansainväliset oikeudelliset tietolähteet, uutiset 2008
29.5.2010
Ruotsin korkein oikeus arvioi uuden purkuhakemuksen menestymisen edellytyksiä rikosasiassa
RKKO päätyi katsomaan, että lähtökohtaisesti purkuhakemuksen käsittelyssä ei voi arvioida näyttöä uudelleen, vaan on lähdettävä siitä mihin aikaisemmissa oikeudenkäynneissä on päädytty. Kun asiassa tehdään uusia purkuhakemuksia, tulee niistä ilmetä jotakin sellaista selvästi asiaan vaikuttavaa uutta materiaalia, joita jo edellisissä purkuhakemuksissa ole käsitelty.
Ratkaisu koski Ruotsissa suurta huomiota saaneen tailteilija Billy Buttin kymmenettä purkuhakemusta. Hakemuksessaan Butt esitti, että hänen syyllisyyskysymyksensä oli arvioitu väärin mm. epäluotettavien asianomistajien ja todistajien kertomusten perusteella. RKKO totesi asiasta seuraavaa:20. Det sagda innebär att de bedömningar som resningsdomstolen gjort vid
prövningen av en tidigare resningsansökan står fast. Vad som ska prövas är
endast om den nya utredningen skulle kunna antas ha föranlett ett förändrat
ställningstagande om den hade förebringats i det tidigare resningsärendet.
(Jfr punkt 16 ovan beträffande den bedömning som vid en första
resningsansökan ska göras i förhållande till brottmålsdomen.)
21. Det finns anledning att här påpeka, att om den bevisning som
åberopades i det föregående resningsärendet hade sådan styrka att det var
mycket nära att resningsansökningen bifölls, ett förhållandevis begränsat
bevistillskott kan vara tillräckligt för ett förändrat ställningstagande. Vad
Högsta domstolen i 2009 års fall uttalade beträffande marginellt nytt material
(se punkt 18 ovan) får således anses ta sikte på, inte att den nya bevisningen
måste ha ett visst bevismässigt värde i sig för att en ny prövning ska kunna
göras utan på att den nya bevisningen måste räcka till för en förändrad
bedömning när den vägs samman med den gamla bevisningen för att
resningsansökningen ska kunna bifallas (jfr punkt 19 ovan).
22. Även om utgångspunkten är att de bedömningar som gjorts i tidigare
resningsärende ligger fast kan det finnas behov för resningsdomstolen att
göra en viss egen bedömning av tidigare resningsutredning. Den praktiska
situationen är att det av det tidigare resningsavgörandet inte framgår hur
resningsdomstolen har värderat bevisningen. I det läget måste
resningsdomstolen i det nya resningsärendet – med den begränsningen att
slutsatsen att bevisningen var otillräcklig inte kan frångås – väga den gamla
bevisningens tyngd. (Jfr punkt 15 ovan beträffande värderingen av styrkan av
den bevisning som lagts till grund för brottmålsdomen.) Det ska dock inte
göras någon ny bedömning av utredning som tar sikte på förhållanden som
inte står i något samband med den nya resningsutredningen.
43. Högsta domstolen har i ett antal tidigare resningsärenden, efter att ha
prövat en omfattande resningsutredning, kommit fram till att det inte finns
tillräckliga skäl att resa den lagakraftvunna brottmålsdomen mot WB, vare
sig helt eller delvis. Vad WB anfört och åberopat i detta resningsärende utgör
inte tillräckliga skäl för att Högsta domstolen ska kunna frångå sina tidigare
bedömningar. Hans ansökan om resning ska därför avslås i dess helhet.
RKKO:n päätös: Ö 2125-09
